Plats: Grytan Tid: December 2014

Klockan var omkring nio på morgonen när bussen stannade. Vi kom fran Broby söder om Malmö och hade rest i femton timmar. Vi hade kommit till en plats med flera röda hus täckta med snö där en samling människor verkade vänta på vår ankomst.

Ja, det kändes som det var den sista stationen på dödens resa. Vad är det här för ställe? Var är jag?

Chocken blev ännu större när dörren till bussen öppnades och jag satte foten utanför. Jag halkade på den frysta vägbanan, det var bitande kallt och vinden stormade.

Jag stod en stund och mindes hur resan startade i Turkiet. Hur riskfyllt det var och hur jag ändå överlevde. När de körde oss i ett fordon, som var avsett att transportera får i, från staden till stranden och sedan vidare i små fiskebåtar under fyra timmar på öppet hav. Hur högt vågorna gick och hur nära det var att båten kantrade.

Sedan på fartyg avsett för godstransporter. Det var nedgånget och gick på övertid. Vattnet började sippra in i båten under vår resa. Ändå överlevde vi mirakulöst. Anlände till Italien och passerade genom Österrike, Tyskland, Danmark och kom slutligen till Sverige och Malmö, där jag ville bo och där det var så vackert.

Ja, jag valde att komma till detta land. Vad ska jag göra? Jag började ångra mig. Vad har fört mig hit, till denna plats? Har jag flytt från döden till döden? Jag kunde inte svara mig själv. Jag försökte övertyga mig om att inget blir bättre av ånger och att jag måste acceptera verkligheten.

Senare fick jag veta att jag kommit till lägret i Grytan, som ligger utanfor Östersund. Flera dagar gick och ingenting förändrades. Platsen var dyster och kändes som ett fängelse i ett kylskåp. Jag försökte sova bort tiden.

En dag började mina egna äventyr (det är vad jag kallar det) när en kvinna kom och pratade med oss. Hon presenterade sig som Emma från Hej främling och hon arbetade med aktiviteter for flyktingar i Grytan. Det var skidåkning och körsång. Jag visade intresse för att delta så att jag skulle få annat att tänka på än min frustration och stress. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag provade skidåkning. Jag var mycket entusiastisk, men saker och ting gick inte som jag förväntade mig. Jag höll på att ramla flera gånger, det var så kallt så jag nästan svimmade och jag förfrös mina fingrar.

Den dagen vi sprang var bättre, även om det var första gången på flera år. Den dagen började jag lära känna nya vänner från olika länder. Min löparkompis blev Martin, som var rädd att jag skulle falla ihop av trötthet och fortfarande berättar historien om min första dag i löparspåret.

Saker och ting blev bättre nu, men vädret var fortfarande deprimerande och jag gick sällan ut. Löpning och skidåkning var det enda sättet för mig att komma ut och prata med folk och det var tack vare Hej främling och Inlöparna som jag gjorde det.

Dagar och månader gick snabbt, våren började närma sig och jag hade vant mig vid platsen. Dessutom växte min kärlek till människorna i denna region. De förkroppsligade vänlighet, godhet och fördomsfrihet för en utomstående som mig. När du passerar en av dem kan du vara säker på att de kommer att le mot dig och säga hej. Under våren började marken bära en ny grön dräkt som broderades med blommor i de vackraste färger. Då förändras nästan allt från en isstad till ett paradis. Då kunde man promenera i skogen, söka efter bär och se rådjur och kaniner. I Östersund hände spännande saker. Staden som var lugn för en månad sedan hade nu bullriga gator fyllda med människor och det fanns vackra stränder vid sjön. Staden hade blivit en destination för turister från hela Sverige.

På ett personligt plan har min kärlek till löpning vuxit tack vare Emma och Martin. Jag kunde sluta röka och har deltagit i flera tävlingar, till exempel Andersön runt. Min favorit var St Olavsloppet. Jag tillbringade två av de bästa dagarna i mitt liv i Sverige med mina bästa vänner och såg vacker natur som jag inte har sett maken till tidigare. Det är ett paradis på jorden, Jämtland. Nio månader har gått och allt har förändrats sedan mitt första intryck, då jag tyckte det var hemskt. Men nu mår jag mycket bättre och jag gillar området och människorna. Om det är möjligt kommer jag att fortsätta mitt liv här. När du har bra folk omkring dig vill du inte lämna dem och det är vad som hänt mig. Jag vill stanna här och jag vill inte flytta.

Tack från mitt hjärta till det svenska folket i allmänhet och speciellt till folket i Östersund, som är särskilt bra på gott bemötande och gästfrihet.

M Esam Taha

Annonser

Nya avsnitt av podden Det dolda – smakminnen och vattenminnen

Första delen av podden Det dolda ute nu

Nu ligger del ett i podden Det dolda ute för lyssning med röster från Den dolda staden och Det dolda landskapet. I första avsnittet söker en ung man kärlek under en gatlykta på Köpmangatan en sen natt i november 1992, vi besöker Lugnvik eller ”Texas” på 40-talet och Återvändsgränd i Östersund 1927. I Högvålen i Härjedalen väntar Joe Hills aska på sista vilan. Minneslämnare i avsnittet: Astrid Hjelm, Yngve Karlsson och Joakim Rindå. Dessutom hörs flera röster från Lugnvik. Med Sara Swedenmark och Malin Palmqvist.

Vill du läsa in ditt minne? Mejla oss en ljudfil eller kontakta oss för inspelning.

God lyssning!

// Malin & Sara

 

Taggad , , , , , , , ,

Plats: Vinklumpen, Sápmi Tid: vår/sommar 1986

I skuggan av Tjernobyl

Samernas Homeros, Härjedalssonen Anders Fjellner (1795-1876) diktade om Soldottern, Biejjen niejte. Orden om hennes återvändande till sitt ursprung blev på nytt levande i skuggan av Tjernobyl-katastrofen, som drabbade marker och vatten i Sápmi hårt:

”Hon som första renen tämjde
solskänk gav åt solens söner
nu skall göra sista färden.
Lyssna noga. Minnes orden!
Solens fagra dotter talar,
breder mörker över jorden,
över fagra Samelandet.
Ingen vet när morgon kommer.”
(Solskänk är en poetisk omskrivning för renen).
* * *
Jag minns renarna i gärdet vid Vinklumpen, bedömningen var redan i förväg att ytterst få renar var tjänliga. Det är inte underligt att man kunde läsa ett och annat i anletsdragen hos de gamla som aldrig hade tänkt sig att något sådant skulle kunna ske.
* * *
Psalm 300
(med tanke på gränsvärdet för renkött sommaren efter Tjernobyl-katastrofen)
I denna ljuva sommartid …
men rödingen har tusen bequerel.
Se hur i prydning jorden står …
men blir hjortronen friklassade?

Av rika löv är grenen full …
Hur skall det gå med älgjakten?
De fagra blommornas myckenhet …
Varför blåste östan just då?

Härlig är jorden …
men renen måste grävas ner.
Härlig är Guds himmel …
Hur lång är halveringstiden?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna …
Hur blir det med slutförvaringen?
Släkten följa släktens gång …
Får de lyssna till blåhakens sång?

Bo Lundmark

Taggad , , ,

JULKLAPPSTIPS!

Köp boken Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen där mängder av människors minnen berättar om lycka, sorg, olycka och glädje. Och det alldeles vardagliga. Spioner och smuggling vid norska gränsen i krigstid, vitt skilda toppturer i Åre, det första mötet med asylboendet i Grytan en isig vinter, minnet av Döda fallets tillkomst, skottpengarna och konfirmationskostymen i Gevåg, hjärnfrys vid supertallen och när Evigheten brann.

Kombinera boken med presentkort på stadsvandring. Boka en egen för familjen, kompisgänget eller företaget eller gå med på någon av de öppna stadsvandringarna. Turerna går att planlägga i den del av staden ni önskar.

Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen kostar 150 kronor att köpa direkt från oss.
Finns också att köpa via Förlag 404, Bokus, Adlibris och i lokala bokhandlar.

Boken och en timmas stadsvandring mellan minnen i Östersund (öppen vandring) kostar 250 kr. Enbart vandring kostar 150 kr/person. En timmas stadsvandring för en grupp kostar 1500 kronor, max 15 personer.

Frågor? Ring Malin Palmqvist på 070-2460102 eller mejla malinpqt@gmail.com

 

Det som hände i Järpen

 

Ikväll har vi varit med på regional bokmässa i Järpen. Jag läste Joakim Rindås minne Tjällossning ur Det dolda landskapet, ett minne som utspelar sig på Järpens tågstation. På hemvägen tog jag en bild av stationen. Nästa vecka spelas Landet inutidär Joakim Rindå är en av upphovspersonerna, i just Järpen och hans hemby Vaplan, veckan därpå också i Östersund. Jag läste också minnet Svart Ford Mustang där Lagens änglar spelar en viss roll, återkommer till det. 

// Malin

Taggad

Det dolda landskapet i Järpen

Idag, den 22 mars, åker vi till Järpen för att vara med på bibliotekets regionala bokmässa mellan 16 och 19. Cirka 17.50 läser vi några minnen ur Det dolda landskapet med koppling till just Järpen. Välkomna att träffa oss där!

Läs mer om bokmässan här

 

Författarafton med minnen på Bräcke bibliotek

Måndag den 2 maj medverkar vi med minnen ur Det dolda landskapet vid en Författarafton på Bräcke bibliotek. Vi berättar lite om hur vi jobbar med guideböckerna och läser minnen från Bräcke kommun. Några av minneslämnarna kommer också att vara på plats. Varmt välkomna till biblioteket, Hantverksgatan 25, kl 19!
Arr Biblioteket och ABF

Vad minns du av Tjernobylolyckan?

Den 26 april 1986 är det 30 år sedan Tjernobylolyckan ägde rum. Två dagar senare, den 28 april (på dagen två månader efter Palmemordet) upptäcktes olyckan när svenska Forsmark registrerade förhöjd radioaktivitet. Vi gör just nu en riktad insamling – vad är dina personliga minnen av Tjernobylolyckan? Hur påverkade det dig? Som vanligt kan ditt minne bli publicerat här på bloggen, i eventuella framtida böcker och hos dem vi samarbetar med, som till exempel i Länstidningen.

Skriv in ditt minne och skicka det till oss här>>>

Taggad ,

Vi pratar på Genusmaraton

Under rubriken Allt som finns men inte syns föreläste vi på Mittuniversitetets heldag Genusmaraton med tema ”Med periferin i centrum”. Här kan du se föreläsningen i efterhand, femton minuter för det dolda i rampljuset. / Malin

Allt som finns men inte syns på UR play

Annonser
%d bloggare gillar detta: