Etikettarkiv: Anna-Lisa Conrah

Plats: Torrvallen, Härjedalen Tid: Sommaren 1958

Annalisa Conrah Torrvallen

Min fina katt Alexander von Vallen. Sommaren 1958 och jag var tio år. Då åkte jag med mina föräldrar på bilsemester tillsammans med våra grannar hemifrån Valknytt norr om Sundsvall. Vi skulle åka till Norge och Lundholmsgrannarna kände till den idylliska fäbodvallen Torrvallen där vi skulle stanna. Torrvallen ligger en liten bit in i Härjedalen, innan man kommer till Vemdalsskalet. Vi sov över där en natt i ett av de mysiga timrade husen.

Värdparet som ägde och skötte fäbodvallen hette Anna och Sven Lindberg, de var så trevliga och gästvänliga. De gjorde de godaste våfflor med hjortronsylt och grädde. Det fanns flera olika spännande djur där; fjällkor, får, getter och en liten lekfull vit killing men det bästa av allt; tre fina kattungar. Åh, vad jag önskade mig en liten kattunge. Mina föräldrar sa att det inte gick  att ta med en kattunge till Norge. Jag skrev en liten vers tillägnad kattungarna i Anna och Svens gästbok och så reste vi vidare nästa dag.

Efter ytterligare några dagar när vi hade passerat Trollstigen, delade vi på oss och mina föräldrar valde att åka hem en annan väg över Röros. Familjen Lundholm åkte lite senare och körde samma väg hem. Stannade i Torrvallen och fick lov att ta med två kattungar. En till kompisen min, Margareta, och en till mig. Vilken överraskning och lycka när de kom hem och berättade det för mig.

Kattungen var så fin, svart med vita tassar och lite vit runt den skära nosen och nedåt halsen som en haklapp. Min storasyster Anita tyckte att katten skulle ha ett fint namn som Alexander von Vallen. Tyvärr fick jag inte behålla katten särskilt länge, utan bara ett år ungefär, sedan försvann den. Blev kanske påkörd av en bil eller uppäten av en räv, tråkigt nog. En sådan söt och rar katt har jag knappast sett senare.

Anna-Lisa Conrah

Annonser
Taggad , , , , ,

Plats: V Kungsvägen 9, Bräcke Tid: Sommaren 1954

Annalisa Conrah Bräcke

Barndom i Bräcke. Ett barndomsminne från Bräcke i Jämtland 1954 och jag är 6 år. Den jag tänker på nu är Bertil. Han bodde med sina föräldrar och storebror Martin som kunde räkna till hundra, fram och baklänges påstod Bertil stolt, jag var väldigt imponerad över detta. Bertils mamma Lisa var alltid så god och glad, bjöd ofta på en god orange saft. Hans farmor bodde också i samma hus fast med egen ingång. Hon bjöd ibland på hårdbröd med smör som hon först blötte i kallvatten, det var säkert bara av välvilja för oss barn. En gång frestade Bertil mig, med att be mig följa med i deras lilla eka som låg förtöjd vid bryggan intill deras tomt. Han sa att han fick låna den och han kunde ro, fast han ännu inte hade börjat i skolan. Mamma hade förmanat mig att inte gå ner till sjön. Jag trotsade förmaningen, ville inte visa mig rädd och följde med. Oturligt nog råkade jag då tappa min lilla blåa sil i sjön. Martin dök upp i rätta ögonblicket och jag fick tillbaka den, vilken lycka. Därefter blev lekarna mindre äventyrliga. I bland gjorde vi vägar i gruset på Bertils gård till hans träbilar. Fast jag fick mest sopa vägarna noga, för han skulle helst köra bilarna. Lite orättvist tyckte jag, fast bara i skymundan, för jag ville så gärna vara hans lekkompis för roligt hade vi hela tiden.
Anna-Lisa Conrah

Taggad , , , ,
%d bloggare gillar detta: