Etikettarkiv: Härjedalen

Plats: Högvålen Tid: 1942 el 1943

Samtal till Berlin. En sommareftermiddag kom ett par in på vår gård, kvinnan var rödhårig och mycket elegant. Mannen i hennes sällskap var också väldigt prydlig. Pappa, som alltid gick besökande till mötes gjorde naturligtvis så även denna gång. Kvinnan frågade om det fanns telefon i gården och om hon i så fall fick låna den för att ringa ett samtal och naturligtvis fick hon det. Det var långt mellan byarna och telefonerna. Detta var långt före mobiltelefonernas tid och i vår by fanns bara fem abonnenter.

Mannen och kvinnan bjöds in i gammelstugan, där vi bodde på somrarna. Vi hade ett stort så kallat bondkök och en kammare. I köket stod telefonen på skrivbordet, som alltid flyttade med till stugan. Kvinnan följde med in men mannen föredrog att stanna ute på gården. Pappa visade var telefonen fanns och drog sig sedan tillbaka, men hörde att samtalet skulle gå till Berlin. Man fick vänta länge innan samtalet kopplades fram, men det var inget ovanligt på den här tiden. Skulle samtalet kopplas till ett annat land tog det förstås ännu längre tid än vanliga rikssamtal.

När det hände något utöver det vardagliga höll jag mig i närheten för att se och lyssna, så även denna gång. Pappa var en sällskaplig person och samtalade gärna med alla, men det här paret var dock inte så pratglada, kanske för att mannen pratade danska och inte förstod svenska så bra. Det tog säkert mer än någon timme och inne i gammelstugan undrade man förstås över vad detta var för människor, men kom fram till att det nog var en släkting till prästen i Funäsdalen. Pappa, som hade droskrörelse åkte ofta till Tännäs och hade hört talas om att man i Funäsdalen hade främmande från Tyskland.

Det här var under kriget och folk var nog mer uppmärksamma på det som hände i byarna då. Vi bodde nära norska gränsen och det var mycket militär aktivitet i området så alla var på sin vakt. Nåväl, tillbaka till gammelstugan där telefonen så småningom ringde två signaler och kvinnan ropades in. Vad som avhandlades vid telefonen kunde vi som var i stugan inte utröna då samtalet fördes på tyska, ett språk som ingen i familjen behärskade. Kvinnan fick prisuppgift från televerket och betalade för samtalen innan de åkte i väg.

Senare fick vi veta att kvinnan var Jane Horney, spionen som några år senare arkebuserades av danska motståndsmän ute på Östersjön. För mig var hon en vacker kvinna med rött hår som lånade telefonen för att ringa till Berlin.

Astrid Hjelm

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

Plats: Torrvallen, Härjedalen Tid: Sommaren 1958

Annalisa Conrah Torrvallen

Min fina katt Alexander von Vallen. Sommaren 1958 och jag var tio år. Då åkte jag med mina föräldrar på bilsemester tillsammans med våra grannar hemifrån Valknytt norr om Sundsvall. Vi skulle åka till Norge och Lundholmsgrannarna kände till den idylliska fäbodvallen Torrvallen där vi skulle stanna. Torrvallen ligger en liten bit in i Härjedalen, innan man kommer till Vemdalsskalet. Vi sov över där en natt i ett av de mysiga timrade husen.

Värdparet som ägde och skötte fäbodvallen hette Anna och Sven Lindberg, de var så trevliga och gästvänliga. De gjorde de godaste våfflor med hjortronsylt och grädde. Det fanns flera olika spännande djur där; fjällkor, får, getter och en liten lekfull vit killing men det bästa av allt; tre fina kattungar. Åh, vad jag önskade mig en liten kattunge. Mina föräldrar sa att det inte gick  att ta med en kattunge till Norge. Jag skrev en liten vers tillägnad kattungarna i Anna och Svens gästbok och så reste vi vidare nästa dag.

Efter ytterligare några dagar när vi hade passerat Trollstigen, delade vi på oss och mina föräldrar valde att åka hem en annan väg över Röros. Familjen Lundholm åkte lite senare och körde samma väg hem. Stannade i Torrvallen och fick lov att ta med två kattungar. En till kompisen min, Margareta, och en till mig. Vilken överraskning och lycka när de kom hem och berättade det för mig.

Kattungen var så fin, svart med vita tassar och lite vit runt den skära nosen och nedåt halsen som en haklapp. Min storasyster Anita tyckte att katten skulle ha ett fint namn som Alexander von Vallen. Tyvärr fick jag inte behålla katten särskilt länge, utan bara ett år ungefär, sedan försvann den. Blev kanske påkörd av en bil eller uppäten av en räv, tråkigt nog. En sådan söt och rar katt har jag knappast sett senare.

Anna-Lisa Conrah

Taggad , , , , ,

Nu skriver vi Det dolda landskapet

MalinPalmqvist_19
Åreskutan, sommaren 2014. Foto: Malin Palmqvist

Sedan 2009 har vi samlat in människors minnen för att kollektivt skriva fram en plats. Vi började med Östersund där vi gav ut en guidebok 2013. 2014 gick vi vidare med Den dolda staden Sundsvall. Nu går vi vidare med Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen och söker därför vardagliga, livsavgörande, jobbiga, häpnadsväckande, svåra, fina, galna, spännande och ögonblickskorta minnen från byar, samhällen, orter, platser, fjäll, sjöar och skogar. Vi tar också gärna emot fler minnen från Östersund.

Lämna ditt minne här på bloggen eller posta det till Malin Palmqvist, Aspv 3, 83254 Frösön, märk kuvertet Det dolda landskapet. Minnena kommer att publiceras här på bloggen löpande och i höst ger vi ut en ny guidebok: Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen. Minneslämnare vars minnen väljs ut till boken får ett eget exemplar som tack. Lämna ditt minne senast sista augusti 2015.

Kontakt: dendoldastaden@gmail.com
Twitter: @dendoldastaden

Taggad , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: