Etikettarkiv: vatten

Plats: Gärdsta Tid: 1942-1947

Händelser vid vatten. Bodde alldeles intill vattnet vid ångbåtsbryggan i Gärdsta med mina föräldrar och tre syskon. Där bodde vi fram till sommaren 1948 och jag kan fortfarande återskapa känslan av att plötsligt kunna flyta och simma. Lärde mej själv och var helt ensam i ”bommen” vid sågen. Det måste ha varit sommaren 47.

En annan episod vid ”bommen”, var då jag och en kamrat fick se att folk från byn var ute i båtar och draggade. Det var oss dom draggade efter!!! Någon hade sett oss, att vi lekte där innan vi var spårlöst borta. Det var på vårsidan, lågvatten och stranden var bred och doftade inbjudande och spännande. Vi traskade på i sakta mak och kom längre och längre bort. Vi vände vid färjeläget vid Håkansta och att timmarna gått fortare än vi, var då inget vi hade en tanke på. Mamma var naturligtvis helförtvivlad och kunde ej vara där och se om dom fick upp oss så hon fanns inte på plats då vi, glada i hågen, kom dit. Pappa däremot, han var ju med och draggade, kom emot oss, men jag minns nu inte säkert om vi fick en kram eller en hurring. Förmodligen en riktig utskällning. Då mamma pratade om det här långt senare, kom känslorna över henne lika starkt som då.

En annan händelse vid sjön var då syster Ulla och jag gav oss ut med spark på spegelblank, nylagd is. Det blåste frisk nordvästan,så det gjorde det hela bara härligare. Vi kunde med nöd och näppe få stopp. Vi hade ju kunnat hamna i färjerännan Håkansta–Norderön och vi kunde ju absolut inte ta oss tillbaka. Vi blev hämtade i land så det slutade lyckligt.

En annan historia, apropå den nyckfulla blåsten. Folkskolläraren i byn hade skaffat en ny, fin, ruffad båt och bjöd oss söndagsskolebarn på en tur till Verkön. Söndagsskolläraren var med. En vacker dag var det och vi åt vår matsäck vid stranden. På hemfärden blåste det dock upp något så fruktansvärt, att det fanns bara en sak att göra. Söndagsskolläraren bad till Gud att han skulle rädda oss – och det gjorde han.

Guds försyn eller ödet? Min lillasyster Ulla, då kanske två eller tre år, och jag, hade osett gått ner till stranden bakom hemmet. En man på cykel, Folke Hedqvist från grannbyn Kläppe, kom förbi och ser ett rött knyte flytande på vattnet. Han kastar sej ut och bär iland Ulla, som förmodligen dragits ut av en våg. Det visar sej att han varit upp i byn Gärdsta en gång och nu kommit på att han glömt en sak. Då vände han om och räddade på så sätt ett liv. Ödet eller?

Sune Gustafsson

Annonser
Taggad ,

Plats: Kårgärde och Sannsundet Tid: 14 och 15 augusti 2015

 Supertallen. Jag sitter här vid källan i Kårgärde. Det är kallt vatten i den. Jag kryper ut på plankan som fanns där och dricker av vattnet.Jag fick hjärnfrys, det var skitkallt. Mormor tittar på. Några dagar efter det så var jag där igen för att hämta vatten och fylla på i flaskor. Jag ville ta med mig hem till Stockholm.

 Sedan stannade vi vid ett stort träd som jag tror heter kissträdet, det är alldeles grått, dött och ruttet. På en skylt står det suptåll’n men det ska vara suptall’n. Det betyder nog supertallen egentligen. Den är ju superstor och har stått där länge. Morfar står bredvid mig.

Mårten Hatt

Taggad ,

Plats: Getsjön Tid: 2004

Stillsam båttur. Det var en sen, typiskt jämtländsk sommarkväll. Jag och min bästa vän stod bredvid varandra med flytvästar på, redo att sätta oss i båten och åka ut på Getsjön. Myggen svävade runt i luften och fåglarna kvittrade precis så som det ska vara en vanlig stillsam sommarkväll. Solen låg lågt vid horisonten, sjön var helt stilla och spegelblank. Man kunde se tallar och granar spegla sig i vattnet, varenda gren reflekterades i det spegelblanka vattnet. Det var så stillsamt, så stilla att hela jag blev avslappnad. Vi låg fram i fören och höll varandras händer samtidigt som vi hade våra lediga händer hängandes ner i vattnet. Där låg vi tillsammans, tittade upp i himlen på de fina molnen och fantiserade om vad de kunde föreställa. Vi var helt tysta, det var som att tiden stod helt stilla just då. Det var som att det bara var vi där och ingen annan. Hon och jag. Personen som alltid stod vid min sida, personen som alltid fick mig att le och skratta. Det var bara hon och jag och lugnet från den friska, jämtländska naturen.

Linn

Taggad , , , , ,

Plats: Dammen i Kluk Tid: 1985 (tror jag)

Dyblöt. Jag och mina vänner Håkan och Torbjörn skulle fiska spilling (småfisk) vid bron över till Kluksgården. Jag skulle gå hem för att äta. När jag tar ett kliv över Torbjörn halkar jag och ramlar ner i vattnet. Stövlarna fylls och jag dras ner i det strömmande vattnet. Genom vattnet ser jag hur Torbjörns arm kommer ner genom ytan och får tag i mig, han som bara är sju år orkar dra mig upp. Annars vet man aldrig hur det hade gått. Dyblöt går jag hem, minns inte ens om mina föräldrar blev arga men jag fick ett minne för livet.

Martin Johansson

Taggad , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: