Etikettarkiv: Bräcke

Plats: Bräcke Tid: juni 2015

En ny sommar. Början av juni 2015: Efter en lång vinter, kom solen till Bräcke. Sjöns vatten börjar befria sig från snö och is. Vattnets yta böljar med en liten sommarvind.

Olika färger och dofter av blommor dansade vid kanten av små vägar.
Minna minnen återvände; jag kom till Bräcke i januari. Allt var vitt, man kunde knappast se vägar och horisonten verkade så förminskad, himlen så låg.

Vi skulle aldrig ha trott att en så vacker natur hade kunnat sova under våra steg, under vår frysta promenad. Kyrkan stiger högt, lika vacker på vintern som på sommaren. Dess enorma torn genomtränger de mörka och tjocka molnen. Tornet syns under alla årstider. Mittemot är kyrkogården. Man undrar om de tysta döda njuter av naturen som vaknar och andas.

Vid foten av kyrkan, en liten flod i en symfoni sjunger tillsammans med fåglar och blommorna lyssnar.
När en ny vinter kommer, ska jag fortfarande vara övertygad och jag ska vänta på återkomsten av en ny sommar.

Bachar Alkazaz

Annonser
Taggad , , ,

Plats: V Kungsvägen 9, Bräcke Tid: Sommaren 1954

Annalisa Conrah Bräcke

Barndom i Bräcke. Ett barndomsminne från Bräcke i Jämtland 1954 och jag är 6 år. Den jag tänker på nu är Bertil. Han bodde med sina föräldrar och storebror Martin som kunde räkna till hundra, fram och baklänges påstod Bertil stolt, jag var väldigt imponerad över detta. Bertils mamma Lisa var alltid så god och glad, bjöd ofta på en god orange saft. Hans farmor bodde också i samma hus fast med egen ingång. Hon bjöd ibland på hårdbröd med smör som hon först blötte i kallvatten, det var säkert bara av välvilja för oss barn. En gång frestade Bertil mig, med att be mig följa med i deras lilla eka som låg förtöjd vid bryggan intill deras tomt. Han sa att han fick låna den och han kunde ro, fast han ännu inte hade börjat i skolan. Mamma hade förmanat mig att inte gå ner till sjön. Jag trotsade förmaningen, ville inte visa mig rädd och följde med. Oturligt nog råkade jag då tappa min lilla blåa sil i sjön. Martin dök upp i rätta ögonblicket och jag fick tillbaka den, vilken lycka. Därefter blev lekarna mindre äventyrliga. I bland gjorde vi vägar i gruset på Bertils gård till hans träbilar. Fast jag fick mest sopa vägarna noga, för han skulle helst köra bilarna. Lite orättvist tyckte jag, fast bara i skymundan, för jag ville så gärna vara hans lekkompis för roligt hade vi hela tiden.
Anna-Lisa Conrah

Taggad , , , ,

Plats: Bensjö Tid: tidigt 80-tal

Biltrassel i Bensjö. Varje skollov packades bilen i Sundsvall och resan gick mot fritidshuset i västra Jämtland. Eftersom huset delades med mammas syskon var det ofta flera bilar som styrde kosan mot huset samma dag. Det var tur det.
Jag vet inte om det var bilar i allmänhet som var sämre eller om min släkt hade synnerligen dåliga bilar, men ofta blev det något fel under färden längs E 75, som den hette på åttiotalets början när detta begav sig.
Dessa fel och brister i våra farkoster visade sig ofta i trakterna kring Bräcke. Kanske var den sträckan lagom lång för att få gummipackningar att brista, läckande vattentankar att sina eller dåliga däck att slutligen pysa ut sin sista luft?
En färd gällde just en kokande motor. Vi fick stå en evighet – en barnevighet  – på en parkeringsficka i Bensjö och vänta på att motorn skulle svalna och på att morbror skulle komma körande och bistå oss  med vatten. En annan gång var bensinen plötsligt slut. Chauffören och bisittaren var så koncentrerad på motorns temperatur att de glömde att tanka. En tredje gång försvann kusinernas katt på parkeringen i Bensjö, och återficks några månader senare i gott skick.

Taggad , , , , , ,

Nu skriver vi Det dolda landskapet

MalinPalmqvist_19
Åreskutan, sommaren 2014. Foto: Malin Palmqvist

Sedan 2009 har vi samlat in människors minnen för att kollektivt skriva fram en plats. Vi började med Östersund där vi gav ut en guidebok 2013. 2014 gick vi vidare med Den dolda staden Sundsvall. Nu går vi vidare med Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen och söker därför vardagliga, livsavgörande, jobbiga, häpnadsväckande, svåra, fina, galna, spännande och ögonblickskorta minnen från byar, samhällen, orter, platser, fjäll, sjöar och skogar. Vi tar också gärna emot fler minnen från Östersund.

Lämna ditt minne här på bloggen eller posta det till Malin Palmqvist, Aspv 3, 83254 Frösön, märk kuvertet Det dolda landskapet. Minnena kommer att publiceras här på bloggen löpande och i höst ger vi ut en ny guidebok: Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen. Minneslämnare vars minnen väljs ut till boken får ett eget exemplar som tack. Lämna ditt minne senast sista augusti 2015.

Kontakt: dendoldastaden@gmail.com
Twitter: @dendoldastaden

Taggad , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: