Plats: Vinklumpen, Sápmi Tid: vår/sommar 1986

I skuggan av Tjernobyl

Samernas Homeros, Härjedalssonen Anders Fjellner (1795-1876) diktade om Soldottern, Biejjen niejte. Orden om hennes återvändande till sitt ursprung blev på nytt levande i skuggan av Tjernobyl-katastrofen, som drabbade marker och vatten i Sápmi hårt:

”Hon som första renen tämjde
solskänk gav åt solens söner
nu skall göra sista färden.
Lyssna noga. Minnes orden!
Solens fagra dotter talar,
breder mörker över jorden,
över fagra Samelandet.
Ingen vet när morgon kommer.”
(Solskänk är en poetisk omskrivning för renen).
* * *
Jag minns renarna i gärdet vid Vinklumpen, bedömningen var redan i förväg att ytterst få renar var tjänliga. Det är inte underligt att man kunde läsa ett och annat i anletsdragen hos de gamla som aldrig hade tänkt sig att något sådant skulle kunna ske.
* * *
Psalm 300
(med tanke på gränsvärdet för renkött sommaren efter Tjernobyl-katastrofen)
I denna ljuva sommartid …
men rödingen har tusen bequerel.
Se hur i prydning jorden står …
men blir hjortronen friklassade?

Av rika löv är grenen full …
Hur skall det gå med älgjakten?
De fagra blommornas myckenhet …
Varför blåste östan just då?

Härlig är jorden …
men renen måste grävas ner.
Härlig är Guds himmel …
Hur lång är halveringstiden?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna …
Hur blir det med slutförvaringen?
Släkten följa släktens gång …
Får de lyssna till blåhakens sång?

Bo Lundmark