Plats: Sylarna, Tempeldalen Tid: Sommar i slutet av 1980-talet

Jag framför templet.

Mina föräldrar Barbro och Arne Wall och min syster Erika Wall.

Åska på fjälltur. Mitt kanske häftigaste fjälläventyr utspelade sig i tonåren i Tempeldalen. Jag och min familj fjällvandrade tillsammans och dagen hade varit fin. På Sylarnas fjällstation lyxade vi till det genom att köpa en mjölkchokladkaka att dela. Dessutom tittade vi på grisen som fanns där. Jag minns att jag tyckte det var underligt att en del fjällvandrare tydligen sov över på stationen istället för att tälta. Det fanns inte i min föreställningsvärld att man kunde göra det utan jag trodde att alla tältar.

När vi vandrat vidare mot Tempeldalen drog ett ordentligt åskväder över oss. Då var det tur att vi hade tältet med oss! Det var en fantastisk upplevelse att vara mitt i den mäktiga naturen i det vädret. Jag minns det inte som att jag blev rädd, men imponerande var det. Åskan dundrade och ekade med en väldigt kraft mellan bergväggarna samtidigt som himlen var svart och väldigt nära.
Det behöver alltså inte bara vara bra väder som ger bestående intryck och inspiration för framtida upptäckter. Det här var sannerligen en minnesvärd händelse!
Ellinor Hemå

Plats: Bakvattnet Tid: 2015

Stugliv. Mitt dolda landskap är i Bakvattnet och på Ansättsfjällen. Det är en plats i nordvästra Jämtland. Där har vi en liten mysig stuga vid foten av Ansättsfjällen. Den stugan har vi haft lång tid tillbaka och alla i familjen trivs verkligen där. Stugan ligger så bra till att det både finns skog men även fjällnatur, och intill stugan rinner det en ganska stor bäck som man kan bada i på sommaren eller fiska i. Vi är där mest på vintrarna för då finns det mycket roliga saker att göra, som att åka skoter, fiska och åka skidor. När jag är där på hösten så brukar jag blocka bär och svamp. Det är så lugnt och härligt att bara gå i skogen och känna lugnet och glömma all stress. Men det jag gillar mest med att vara där är att sitta i en snögrotta efter husväggen och sola. Det är så mysigt och varmt att man känner sig som en ny människa efteråt för man glömmer all stress och bara är där i nuet. Men min absoluta favorit att göra när jag är där är att ligga i soffan med en kopp kaffe och känna värmen ifrån brasan.

Plats: Tänndalen Tid: mitten av 50-talet

Till topps. I Härjedalen lärde jag mig som barn att det alltid finns ytterligare en topp att sträva till. Vi var i Tänndalen några somrar, hyrde hus. Det var femtiotal. Varje morgon gick vi på fjällpromenad med matsäck. mackor, saft, kaffe i termos. Pappa pekade på en topp. Dit ska vi! Men när vi kom dit såg vi att vi inte alls var på toppen, det fanns nya mål att sträva efter. Tror det blev en lärdom för livet för mig.

Eva Swedenmark