Etikettarkiv: 1980-tal

Plats: Torvtaket, Åre Tid: 1960-tal till strax efter år 2000

Torvis. Säger man Torvtaket eller Torvis får både gamla säsongare och gamla bybor något drömskt i blicken. Under några årtionden var Torvis ett mycket osannolikt ställe. På ytan en vanlig pub lite i utkanten av centrala Åre. Inne var det väldigt slitet. Under huset låg ett litet diskotek, med väldig låg takhöjd. I regel slog man sig i dörrkarmen – både på in och utvägen.
Under några årtionden från mitten av sextiotalet till strax efter millennieskiftet var Torvtaket musikernas, ortsbornas och säsongarnas stamställe. Om det här stället finns många historier och skrönor. Det finns nästan ingen äldre Årebo som inte har någon relation med Torvtaket.
Lalla Hansson arbetade några säsonger i baren. Både som bartender och trubadur. Det var någon slags tidig after-ski – långt innan afterski-konceptet hade övertagits av Tott. Han slutade att jobba på Torvtaket och fick en sångarkarriär med start i början av 70-talet. Han glömde inte Åre, och under många säsonger kunde han spela på Torvtaket eller på något hotell i Åredalen. Hände även att han tog med sig en gitarr och spelade spontant i Torvtakets bar, vid besök i Åre
Källaren var ibland en lekstuga för musiker som spelade i Åre. Många gånger hade stället bokat ett band, som spelade i källaren. Under alla dessa år passerade väldigt många idag kända musiker förbi. Enligt traditionen samlades man på Torvtaket efter spelningar på andra ställen som höll öppet även när övriga Åre stängdes. Den oskrivna regeln var att när man gick ut, så var det hemgång. Själv minns jag ett jam med Claes Yngströms Sky High (med Louise Hoffsten ) och gäster ifrån ett amerikanskt bluesband som spelat på Country Club. När jag lämnade runt tre till fyra-tiden på morgonen, så hade jag ståpäls över hela kroppen. Visste inte vad jag hade upplevt men fick en musikalisk kick.
Som ortsbo kände man sig inte alltid välkommen på vissa uteställen i Åre. Men på Torvtaket var man alltid välkommen. Det blev även ett vattenhål för lokala musiker. Vilket kunde kännas befriande ibland. Sista åren var måndagarna på Torvis speciella under säsongen. Då spelade Johan Wallin Bluesband, som bestod av en blandning av lokala musiker, gästspel av musiker på byn (ALLA stora som uppträdde i Åre på den här tiden gästspelade något tillfälle med Johan Wallin Bluesband ). Få turister kände till det. Då drogs säsongarna och byborna till Torvis för att festa och lyssna på blues. Historierna och skrönorna om Torvtaket är många. Lika många som de trofasta besökarna.

Thomas Höglund

Annonser
Taggad , , , , ,

Plats: Centrala Hackås, föreningshuset Tid: 17 juli 2015 med återblickar från ca 1969-tidigt 80-tal

Maskarna och spaghettihysset. Hackås föreningshus ligger i rykande ruiner. Jag står där, minns julgransplundringar med nerhasade kalasbyxor och Festis i trekantstetra, bingo med mormor Astrid på läktaren. Teater, dans och skördefester för Röda korset på hösten – vi var alltid några som gick ihop och ropade in en tårta, som slukades direkt i serveringen intill. Vispgrädde, konserverade mandarinklyftor, vindruvshalvor och flagad blockchoklad.
Bio på söndagarna, matiné klockan tre och en kvällsföreställning. Såg allt, det var inte alls så noga med åldersgränsen. Skiftet 70/80-tal, vi gick i 7:an, och Cilla och jag visste vad som skulle hända i skräckfilmen Maskarna. Hade väl hört från någon som sett den på Orrgården i Oviken veckan innan. När de fruktansvärda maskarna vällde fram på filmduken, landade kall spaghetti på åskådarna runtomkring oss. Starka reaktioner. Karin i Klipa reste sej, skrek hysteriskt, kastade tillbaka ”maskarna”.
Hysset hade lyckats, men det tog lång tid innan vi erkände. Kanske sker det först nu?

Kikki Hatt

Taggad , , , , , , , ,

Plats: Föllinge Tid: Hösten 1984

Det var ingen hallucination. Hösten 1984 reste jag till Föllinge för att delta i en tvåveckors kurs som hölls av Jerker Engborg. Jerker, som nu är död, var en skicklig biodynamisk odlare och en oförtröttlig folkbildare och inspiratör som gjort ett stort avtryck i länet. Han hade kommit till Föllinge under 1970-talet och byggt upp en stor örtagård, för att senare engagera sig i Stiftelsen Spelmansgården i Föllinge.
Kursen handlade både om odling och tillvaratagande av grönsaker. Förutom de praktiska inslagen, där vi bland annat skördade grönsaker och mjölksyrade dem, hade vi många teorilektioner, där vi både fick handfasta odlingsråd och diskuterade antroposofiska frågor. I kursen, som hade lockat deltagare från hela Sverige, deltog både äldre, mer rutinerade odlare och unga, helt oerfarna. Bland dem som var med stack två unga flickor ut. Kursen var nog inte riktigt vad de hade förväntat sig. Intensiva dagar, både ute i odlingar och i förädlingskök, varvat med ivriga diskussioner från morgon till kväll. Något de definitivt inte räknat med var att det här enbart serverades vegankost med stor tonvikt på rårivna grönsaker.
Det var många kvällar som de två flickorna, som kände sig satta på svältkost,  smög sig ut på byn för att köpa en korv. Jerker hade noterat detta och planerade att göra något …
Flickorna delade rum, och den här kvällen var de som vanligt på väg hem efter besöket till korvkiosken. Den ena av dem blev lite fördröjd, därför var det bara en av tjejerna som klev in i rummet, och vad fick hon se – mitt på bordet tronade en stor gräddtårta dekorerad med jordgubbar. Hon blev rädd, trodde att hon hallucinerade, och lämnade hastigt rummet för att invänta sin väninna. Tillsammans gick de sedan in och konstaterade att det verkligen var en tårta som stod där. Snabbt kastade de sig över bakverket och åt upp varenda smula.
Jerker var förmodligen själaglad över sitt påhitt, klurig som han var.
Margareta Olsson

Taggad , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: