Etikettarkiv: Brunflo

Plats: Från Hackås till Hornsjön i Brunflo Tid: Sommaren 1978

Frihet och förtroende. Vi skulle sova två nätter i stugan, Klippens borg, i Hornsjön. Jag och bästisen Cilla, vi hade gått ut 5:an. Våra systrar Carina och Sofia, småtjejer, 2 och 3 år yngre.
Vi cyklade från Hackås, 25 km. Inga hjälmar, små cyklar. Trafiken på 81:an (E45) var intensiv, lugnare på grusvägen från Brunflo. Någon skjutsade packningen, kollade att vi kommit fram.
Varken el eller telefon fanns. Fotogenlampa och gasspis från 50-talet. Gasen var otäck, så vi bestämde oss för att laga mat över öppen eld. Småtjejerna klarade inte det så bra, kunde inte få fyr på elden, och det retade vi dem för.
Båt och bad på dagen. I mörkret på kvällen hörde vi på den batteridrivna radion att en stor orm rymt från en camping i södra Sverige. Skulle den kunna dyka upp hos oss? Dagen efter hörde vi att ormen bara var en anka. Hur var det möjligt att göra en sån förväxling? Först långt senare förstod jag den verkliga betydelsen, att det bara varit ett påhitt.
Frihet. Förtroende. Något farligt kunde väl inte hända oss?
Kikki Hatt

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

Plats: Centralkonditoriet, Brunflo Tid: juli 1998

Brandvarnaren. Det är juli, det strilregnar och är strax under 10 grader. Året är 1998 och jag har åkt upp till Jämtland för att kolla boende (en av oss har fått jobb). Vi är på väg att flytta upp (nej, vi har ingen anknytning) och jag vill åka runt för att titta på olika platser där vi kan tänkas bo.

Jag åker till Lit och Krokom vid den mäktiga Indalsälven, rasande vackert men lite långt, billösa och med fyra barn är det skönt med inte alltför stora avstånd. Jag åker till Hackås som jag hört talas om (hur? ingen aning), vackert där också men ännu längre bort. Jag åker tillbaka med vändande buss (har dåligt med kontanter, busschauffören bjuder på återresan, tack än en gång!).

Nästa dag pendlar regnet mellan strilregn och ösregn, jag inser att mina sandaler var ett felval och åker och köper nya strumpor och ett par gummistövlar. Varm och skön om fötterna tar jag mig nu till Brunflo och hittar ett café där jag slår mig ner i lugn och ro. Då hörs ett illtjut från ryggsäcken! Jag bor i ett trähus och har med mig en portabel brandvarnare för säkerhets skull. Den har nu satt igång (utan någon som helst rökutveckling) och det känns som en evighet innan jag lyckas slita upp den ur väskan, dra ur batteriet och få tyst på eländet. Jag tittar mig skamset om, folk tittar lite roat men återgår sen till att prata med sina egna bordsgrannar eller läsa tidningen som om inget hänt.

I Brunflo känns det fullt möjligt att bo med fyra barn och jag bestämmer mig på plats. Kanske är det den toleranta stämningen på caféet (ingen ens fnissade!). Men också den totala bristen på insmickrande inslag (det gäller förstås hela Jämtland) både när det gäller väder och människor. Det är helt enkelt skönt att bo på en plats och i ett landskap där man kan vara sig själv.

Kristina Wrang

Taggad , ,
%d bloggare gillar detta: