Etikettarkiv: Tänndalen

Plats: Tänndalens fjällhotell, Tid: 50-talets mitt

Kakaolikör. Vi tog tåg och buss från Sundsvall till huset vi hyrde några somrar i vackra Tänndalen. Av huset minns jag mest att en galen getabock brukade försöka ta sig in. Jag minns våra dagliga fjällpromenader och hur omöjligt det var att bada i de iskalla sjöarna på grund av myggen.
Men det är en annan händelse som finns kvar i mitt sinne och minne.
I min familj gick vi aldrig på restaurang, vi åt hemma den goda mat mamma lagade. Men nu när vi var på semester skulle vi festa. Vi skulle gå till det fina fjällhotellet och äta middag. Mina föräldrar var lite nervösa, det märkte jag på dem. Men allt var trevligt. Vi var finklädda. Maten god. När vi kom till kaffet vinkade min pappa på kyparen och bad om två likörglas.
Jag kände med tioåringens intuition och känsla för pinsamhet att något blev fel. Kyparen kom dock med glasen.
Sedan tog pappa högtidligt upp en liten flaska med kakaolikör ur en medhavd kasse. Kakaolikören hade vi som hostmedicin hemma hos mig. En sked mot rethosta. Mina föräldrar var annars på gränsen till nykterister och det var extremt ovanligt att vin eller sprit serverades. Men nu skulle det festas. Pappa hällde upp kakaolikören och de skålade med varandra och log mot varandra. En lycklig stund.
Jag minns deras glädje men också att något i mig skavde. Kanske kyparens blickar.
Han sa ingenting, men till och med jag med min restaurangovana förstod att man kanske inte drack medhavd likör på den fina restaurangen.
Ingen sa dock något. Aldrig pratade vi om denna händelse men den har legat kvar i mitt minne ända sedan dess. Fyllt av kärlek men också så pinsamt för en tioåring.

Eva Swedenmark

Annonser
Taggad , , , ,

Plats: Tänndalen Tid: 1950-talets mitt

Guldgula. Dofter förknippade med mat följer en genom livet. Min starkaste matdoft som fortfarande framkallar ljuva minnen och välbehag är doften från Våffelvallen i Tänndalen, Härjedalen. För det mesta lagade vi själva vår mat i det hyrda huset. Men någon gång tog vi promenaden bort till den lilla stugan. Redan på avstånd kändes doften. I mitt minne är huset lågt bruntimrat med gräs på taket.
Därinne var röken ännu starkare och doften … denna doft av de godaste nygräddade våfflor jag någonsin ätit, med vispgrädde och hjortronsylt, guldgula och frasande.

Eva Swedenmark

Taggad , ,

Plats: Tänndalen Tid: mitten av 50-talet

Till topps. I Härjedalen lärde jag mig som barn att det alltid finns ytterligare en topp att sträva till. Vi var i Tänndalen några somrar, hyrde hus. Det var femtiotal. Varje morgon gick vi på fjällpromenad med matsäck. mackor, saft, kaffe i termos. Pappa pekade på en topp. Dit ska vi! Men när vi kom dit såg vi att vi inte alls var på toppen, det fanns nya mål att sträva efter. Tror det blev en lärdom för livet för mig.

Eva Swedenmark

Taggad , , , , ,
%d bloggare gillar detta: