Plats: Skalstugevägen Tid: Maj 1985

Utan asfalt. Vi var tre bilar som hårdkörde utmed den oasfalterade Skalstugevägen mellan Staa (Duved) och Verdal. Allting hade börjat som en rolig idé. Tänk om vi skulle hitta på något annorlunda. Som att fara på dans i Norge. En i vårat gäng kände en tjej i Leksvik. Otroligt nog så hade han ett telefonnummer. Vi ringde och frågade om det skulle hända något kul. Hon svarade att det var dans på ett Samfunnshus i grannbyn. Vi satt några stycken kring köksbordet och bestämde oss på några minuter. Själv gick jag upp till lägenheten och hämtade ett ombyte. När jag kom ned visade det sig att det var tre fulla bilar. Sammanlagt tolv personer. Men det fanns ett bekymmer. Vi skulle passa en färjetid, när sista färjan skulle gå. Det fanns inte många minuter att tänka på. Första hindret var att tanka bilarna fulla – vilket vi gjorde utmed vägen. Vi visste inte ens om det var en dans, så vi chansade … Tyvärr var varken bilarna eller vägen i bästa skick. Så det krängde och hoppade. Man kan lugnt påstå att passagerarna var näst intill sjösjuka. Det värsta som kunde hända var en missad färja. Historien slutade med att vi kom med på färjan eftersom att den första bilen fick motorstopp påpassligt på rampen till färjan, så dom andra två kunde komma i kapp. Vi hamnade på en dans i Norge och även på nachspiel i grannbyn till dansplatsen. Men allt som hände där, är en annan historia och en annan guidebok.

Thomas Höglund

Plats: Tallgläntan, Gåxsjö Tid: cirka 1963

Debutanterna. På 60-talet när jag var tonåring fanns en regel att innan konfirmationen fick man absolut inte gå på dans! Det blev en stor händelse när det blev dags. Jag och min kompis började förberedelserna redan klockan fyra på eftermiddagen, brunkräm, mascarakaka med borste som man spottade på, öl som läggningsvätska i håret, papiljotter mm. Ja det tog sin tid att bli fin …  Väl på Tallgläntan i Gåxsjö var det med skräckblandad förtjusning vi gick ut på golvet. Vi ville stå längst fram för att bli uppbjudna men rädslan för att trampa fel på ett, två, tre, ta ihop, gjorde att vi ställde oss lite bakom främsta ledet. Det var i alla fall viktigt att uppträda så att ingen kunde tro att det var första gången vi var på dans.
I pausen träffade vi min kompis storasyster och vi stod tillsammans med henne och några av hennes vänner en bit ut på golvet. Då sa hon högt och ljudligt: ”De hännan dom gär debut i kväll dom”. Om det påverkade våra chanser att dansa minns jag inte, men det var inte vad vi ville att hon skulle avslöja.

Plats: Svea Park, Kaxås Tid: År 1960

En dans med pappa. Ett starkt minne för mig var när jag och min bror Gunnar fick följa med mamma och pappa på vår allra första dans på Svea Park, jag var 12 år och Gunnar var 13 år

Pappa hade lärt mig dansa genom att jag stod på hans fötter och vi tränande till sången ”ALLTING GÅR ATT SÄLJA MED MÖRDANDE REKLAM … KOM OCH KÖP KONSERVERAD GRÖT …”

När vi kom till Svea Park placerades jag och Gunnar på bänkraden alldeles nedanför scenen. Jag kommer inte ihåg vilken orkester som spelade men jag kommer ihåg att soloartisten hade otroligt spetsiga och enormt högklackade skor …. Det var  faktiskt Lill Babs som var soloartist den kvällen och jag kunde bara inte ta blicken från dessa fantastiska skor som hon bar.

När min pappa bjöd upp till dans kände jag en stolthet och en känsla jag än i dag kommer ihåg väl och eftersom min pappa var själv bara 34 år och såg ung ut så jag fick även frågan om denna man var min pojkvän? Jag har alltid varit nära min pappa och kallade honom under min uppväxt PAPPA KAN .. för

han kunde allt … från att göra mitt första läppstift och nagellack till att måla, bygga, snickra, sy, baka, sticka, klippa vårt hår … ja det fanns INGENTING som han inte kunde göra … absolut en dotters stolthet.

Men denna första dans är nog ett av många starka minnen och om jag får drömma och önska idag

… så skulle jag än en gång vilja få uppleva 5 min med min älskade pappa … i en dans på Svea Park.

Birgitta Fairweather (Gittan Karlsson)