När vi byggde Sporthallen. En av dom största händelserna i min hemby Mörsil, under de senaste decennierna var bygget av Sporthallen. När jag växte upp och gick på högstadiet, så bestod sportanläggningen av en nedsliten gymnastiksal, ett slitet badhus och en asfalterad tennisbana på baksidan. I samband med skolavslutningen berättade våran gymnastiklärare Lennart Andersson, om planerna på att bygga en sporthall och att bygga om bassängen. Det här skedde kring dom stora kommunsammanslagningarna i mitten av 70-talet. På något sätt försvann planerna och blev bortglömda. Egentligen trodde ingen på att det skulle bli någon sporthall i byn förrän två nyinflyttande fick se skissen. Snabbt bildades en arbetsgrupp, som skulle arbeta med finansieringen. Med hjälp av bygdemedel, lokala sponsorer och många bybor insåg man att det kunde bli verklighet. Lokala politiker ifrån alla politiska partier genomförde ett otroligt lobbyarbete i Åre kommun. Det fanns en stor enighet – sporthallen skulle byggas för bygdens väl. Vad man tillhörde politiskt var mindre viktigt än slutresultatet. Våren 1987 eller våren 1988 sattes spaden i jorden. För att sporthallen skulle bli verklighet skulle det krävas enorma mängder ideella arbetstimmar. Alla ungdomar i Mörsils samhälle gjorde många timmar. Med allt småjobb som att måla eller serva byggjobbarna. Två gamla byggnadsarbetare fanns nästan alltid på plats på bygget. Utan deras kunnande hade nog hallen inte funnits till. Sporthallen blev väldigt billig – eftersom att det las ner tusentals timmar i ideella arbetsinsatser. Hade man byggt konventionellt med betalda anställda och en helhetsentreprenad hade den blivit minst dubbelt så dyr. Vid invigningen fylldes Sporthallen av nästan alla som deltagit i arbetet. En dag som många minns än idag.
För Mörsils IF skulle Sporthallen bli ett riktigt lyft. Från att haft dåliga lokaler och ett fåtal tider i gymnastiksalen, skedde en förändring. Deltagarantalet ökade i exempelvis bordtennis, fotboll och liknade. Under åren efter Sporthallens byggande ökade föreningen från några sektioner till ungefär tio sektioner. Man höll på med idrotter som styrketräning, skidor, tennis, badminton, fotboll, volleyboll och basket men även breddverksamhet som gubb- och damgympa.
Föreningen hade även en Kultursektion som arrangerade kulturarrangemang, vilket innebar att föreningen ökade sitt medlemsantal till det dubbla på ett år. Det kändes som om ingenting var omöjligt i Mörsil.
De första åren var det ovanligt med skadegörelse – eftersom ungdomarna hade varit med och byggt. De ansåg att Sporthallen var deras. En annan effekt var att det bildades en studiecirkel om ekologiskt odlande. Där föddes idén – om ett ekologiskt hus. Vilket blev verklighet 1999 – idag Kretsloppshuset.
En liten idé kan påverka en hel bygd och bli någonting positivt.
Thomas Höglund
