Etikettarkiv: cykel

Plats: Åreskutan Tid: Oktober 2014

Muskelminne. Stigen rann utför branten. Vi tittade ut över Åredalen, solen var på väg ner och regnskurar jagade över fjällen på andra sidan. Vi började köra och min guide Per stod vid stigen:
”Stå upp på pedalerna, du har bättre balans då. Släpp cykeln om det går för fort, bättre att cykeln blir skadad än att du blir det. Men försök stå upp. Håll ögonen på stigen, inte på framhjulet.”
”Jag är mest förvånad att det känns bekant och att jag inte är skraj. Det här är ju kul!”
”Nu blir det lite blött när vi korsar en bäck lite längre ner, bättre att stå på pedalerna då! Och ha fart!”
Förnuftsmässigt borde jag tagit det lugnare men kände jag ville ha högre fart. Varifrån kom känslan? Jag stod på tramporna och trillade först på andra sidan bäcken. Små regnbågar blixtrade till när solstrålarna bröts i vattendropparna
”Det var rätt att släppa på, man måste ha fart för att ta sig igenom, man håller också balansen lättare med lite fart. Slog du dig?”
”Nej. Och jag vet varför det känns så bekant och varför jag inte är rädd. Jag åkte enduro på motorcykel i armén. Det var visserligen femtio år sen men erfarenheten sitter tydligen i musklerna.”
”Jag var lite tveksam att köra här men nu kan vi fortsätta, vi har klarat det värsta…”

Per

Annonser
Taggad , , ,

Plats: Från Hackås till Hornsjön i Brunflo Tid: Sommaren 1978

Frihet och förtroende. Vi skulle sova två nätter i stugan, Klippens borg, i Hornsjön. Jag och bästisen Cilla, vi hade gått ut 5:an. Våra systrar Carina och Sofia, småtjejer, 2 och 3 år yngre.
Vi cyklade från Hackås, 25 km. Inga hjälmar, små cyklar. Trafiken på 81:an (E45) var intensiv, lugnare på grusvägen från Brunflo. Någon skjutsade packningen, kollade att vi kommit fram.
Varken el eller telefon fanns. Fotogenlampa och gasspis från 50-talet. Gasen var otäck, så vi bestämde oss för att laga mat över öppen eld. Småtjejerna klarade inte det så bra, kunde inte få fyr på elden, och det retade vi dem för.
Båt och bad på dagen. I mörkret på kvällen hörde vi på den batteridrivna radion att en stor orm rymt från en camping i södra Sverige. Skulle den kunna dyka upp hos oss? Dagen efter hörde vi att ormen bara var en anka. Hur var det möjligt att göra en sån förväxling? Först långt senare förstod jag den verkliga betydelsen, att det bara varit ett påhitt.
Frihet. Förtroende. Något farligt kunde väl inte hända oss?
Kikki Hatt

Taggad , , , , , , , ,

Plats: Hackås, mitt i byn Tid: Sommaren 1970, juni/juli

På shoppingtur i Hackås. Man behövde nästan aldrig lämna Hackås. Nere vid det kombinerade stations- och posthuset fanns Ahlgrens manufaktur, välsorterat, allt i klädväg! Mitt emot låg Bedas kafé med smågodis och jukebox. Bara en liten bit bort, Strandbergs kiosk – mormors och morfars – med telefonautomat. För matvaror: Både Konsum och Staffanssons, Ica-affären.
Den här dagen skulle vi köpa gymnastikskor, pappa och jag, tunna tygskor med nästan lika tunn gummisula. Inte helt olika dagens Converse. Vi stegade in på Elmins sport och foto mitt i byn.
Visst fick jag mina skor. Men döm om min förvåning när också en cykel leddes fram. Jag kom hem med en egen röd tvåhjuling, 16 tum, inga stödhjul. Det var något alldeles oerhört! Det tyckte även mamma:
– Men ungen är ju inte ens fyra år!
Det tog några veckor innan jag bemästrade vidundret. Ärr har jag fortfarande på knäna. Även mina två yngre systrar har trampat runt på cykeln. Jag har aldrig kunnat skiljas från den, den står ännu längst inne i mina föräldrars garage.

Kikki Hatt

Taggad , , , ,
%d bloggare gillar detta: