Kategoriarkiv: Bräcke kommun

Plats: Bräcke Tid: juni 2015

En ny sommar. Början av juni 2015: Efter en lång vinter, kom solen till Bräcke. Sjöns vatten börjar befria sig från snö och is. Vattnets yta böljar med en liten sommarvind.

Olika färger och dofter av blommor dansade vid kanten av små vägar.
Minna minnen återvände; jag kom till Bräcke i januari. Allt var vitt, man kunde knappast se vägar och horisonten verkade så förminskad, himlen så låg.

Vi skulle aldrig ha trott att en så vacker natur hade kunnat sova under våra steg, under vår frysta promenad. Kyrkan stiger högt, lika vacker på vintern som på sommaren. Dess enorma torn genomtränger de mörka och tjocka molnen. Tornet syns under alla årstider. Mittemot är kyrkogården. Man undrar om de tysta döda njuter av naturen som vaknar och andas.

Vid foten av kyrkan, en liten flod i en symfoni sjunger tillsammans med fåglar och blommorna lyssnar.
När en ny vinter kommer, ska jag fortfarande vara övertygad och jag ska vänta på återkomsten av en ny sommar.

Bachar Alkazaz

Annonser
Taggad , , ,

Plats: Gamla Skolan, Lövsta, 840 50 Gällö Tid: Under hela min uppväxt. 2004-2015

Jag ska dela med mig av en plats i min hemby, exakt tvåtusen meter från mitt hus. Det handlar om den Gamla Skolan i Hosjö/Lövsta, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Här har jag spenderat varje midsommar sedan jag var fem år gammal, jag har ätit mig lycklig på Monicas svartvinbärsrutor, suttit instängd i ett städrum och gjort ett hattrick i fotboll. Gamla Skolan har gjort sig skyldig till flera hundra av mina myggbett, det var här jag förskräckt tittade på när ett ledband gick av, jag vann en telefon på lotteri en gång och inte minst är detta platsen där jag lärde mig att äta surströmming.

Den lilla skolan har en stämning som ingenting annat. Illustrerade bilder på nyponblommor och getter berättar om en tid då morfar gick i skolan. Ibland om kvällarna cyklar jag hit för att känna på alla de minnen jag fått härifrån, men då står skolan kall och spöklik.

En sensommarkväll kan jag ge mig på att jag såg en skugga i fönstret på övervåningen.

Moa Rihne

Taggad , ,

Plats: Pilgrimstad skola Tid: Luciamorgon, 2013

Ljusmorgon. Stormen Ivar, den värsta stormen i mannaminne, hade äntligen bedarrat, men elektriciteten var borta i hela Bräcke kommun. Klockan 07.30 skulle alla samlas inför byskolans luciafirande, men det kunde väl inte möjligtvis bli av?  Det verkade helt orimligt. Förskolan var stängd. Hela byn svart. En lärare hade mist taket på lagården där hennes får bodde, men ändå satt hon där vid pianot och spelade. Någons pappa hade fraktat ett dieselaggregat till skolan för att ge mikrofonerna ström. Scenen i gymnastiksalen var upplyst med levande ljus och alla barn utom ett var på plats. Men en flicka i ettan kunde allas repliker i julspelet så hon täckte upp för den som inte kom. Barnen sjöng sina sånger bättre än någonsin, lärarna spelade och ordnade, föräldrarna var på plats. Gabrielle i köket kokade kaffe och varm choklad på stormkök och bjöd på hembakta tunnbrödstutar till hela skolan och alla föräldrar. Hela byn hjälptes åt. Utanför låg de hundraåriga tallarna som plockepinn, och strömmen skulle vara borta i flera dygn, men att ställa in luciafirandet – nej aldrig.

Anna Backlund

Taggad , , , , ,

Plats: Kälarne sjukstuga Tid: sent 60-tal

Personal i papiljotter. I slutet av 60-talet jobbade jag en sommar på Kälarne sjukstuga. Jag hade just tagit studentexamen och första dan på jobbet träffade jag till min glädje en tjej från samma gymnasium. Via en bekant fick vi höra att det måste vara brist på personal på sjukstugan när de tagit dit två studenter!
Vi gjorde så gott vi kunde utan utbildning, med och utan god och vänlig handledning, men vi lärde oss varje dag. En morgon då jag hade ledig dag ringde husmor, det som nu kallas enhetschef, och jag hade just tvättat HÅRET och rullat upp det på papiljotter. Det var sjuk personal och behövdes ersättare någon timme på morgonen. Jag sa att jag inte kunde på grund av att jag hade papiljotter i håret. Att snabbtorka det var inte möjligt, hade ingen hårtork. Husmor vädjade till mig att komma trots papiljotterna. Alla patienterna tyckte att jag var så fin, inga anhöriga var ute så tidigt på morgonen men några ur personalen var upprörda. Aldrig tidigare hade någon fått jobba med papiljotter i håret!!! De flesta var tacksamma för extra hjälp. Jag och min kompis har nu varit sjuksköterskor i 40 år och känner att vi haft det bästa yrket vi kunnat få och fortfarande är vi de bästa vänner.

Taggad , , ,

Plats: Väster Övsjö, 840 64 Kälarne Tid: 1950-talet

P1030099

Badhuset. Foto: Bernt Källström

Lördagsbadet. Från Väster Övsjö, den lilla byn med världens vackraste himmel vimlar det av minnen. I Badhusparken, en park med installationer, står ett gammalt badhus som byggdes när Lort-Sverige skulle utrotas.

Jag gick den kilometerlånga vägen till badhuset varje lördag då det var allmänt bad där. Kvinnorna badade först och karlarna därefter. Det fanns karbad och bastubad att välja emellan. Tant Amanda som skötte badhuset satt där och tog betalt. Det var dyrare att bada i badkaret och eftersom vi hade ont om pengar så fick jag alltid bada bastu.

Jag var så avundsjuk på dem som satt och gonade sig i badkaret. Jag kommer särskilt ihåg en kvinna som var gravid i nionde månaden. Hon var helt ogenerad när hon klädde av sig och kröp ner i badkaret. Jag hade aldrig sett en naken, gravid kvinna förut. Hon såg ut som om hon skulle spricka vilken sekund som helst.

När jag badat färdigt traskade jag hemåt så glad i hågen. Jag var ren, varm och hemma väntade den nyinköpta Bild-Journalen.

Tänk vilka lördagar jag upplevde då!

Berit Källström

Taggad ,

Plats: Stationen, Camp Viking, isen, Gällö Tid: Påsk 2015

gällö

Gällö med skissblocket. Jag kom till Östersund mitt i påsken och skulle egentligen vidare. Men jag ville inte sitta på tåget hela dan så jag bara hoppade av, trots platsbiljett till Stockholm. Det råkade bli Gällö station där jag klev av, och efter någon timmes rekognosering blev det incheckning på Viking Camping nere vid en sjö. Det var mästerskap i pimpelfiske, minns jag, och man kunde se folk ute på isarna.

Innehavaren av campingen hade monterat högtalare utanför och spelade Dire Straits på hög volym. Jag var nöjd med min lilla hytte och att natten var säkrad. Man kunde lätt ta sig fotledes över sjön tack vare isen, och detta möjliggjorde utforskning av området. Så småningom kom jag till en öde gård vid kanten av sjön. Den kan inte ha varit bebodd på bra länge och där fick jag tacksamma motiv för mitt skissande. Snön låg midjedjup på sina ställen. När jag kom tillbaka i skymningen hade musiken tystnat.

Nästa morgon travade jag tillbaka till Gällö och stationen. Konduktören på tåget var densamme som dagen innan och han lät mig åka utan att betala för ny biljett…

Bo Bergstrand

Taggad , , , , ,

Plats: V Kungsvägen 9, Bräcke Tid: Sommaren 1954

Annalisa Conrah Bräcke

Barndom i Bräcke. Ett barndomsminne från Bräcke i Jämtland 1954 och jag är 6 år. Den jag tänker på nu är Bertil. Han bodde med sina föräldrar och storebror Martin som kunde räkna till hundra, fram och baklänges påstod Bertil stolt, jag var väldigt imponerad över detta. Bertils mamma Lisa var alltid så god och glad, bjöd ofta på en god orange saft. Hans farmor bodde också i samma hus fast med egen ingång. Hon bjöd ibland på hårdbröd med smör som hon först blötte i kallvatten, det var säkert bara av välvilja för oss barn. En gång frestade Bertil mig, med att be mig följa med i deras lilla eka som låg förtöjd vid bryggan intill deras tomt. Han sa att han fick låna den och han kunde ro, fast han ännu inte hade börjat i skolan. Mamma hade förmanat mig att inte gå ner till sjön. Jag trotsade förmaningen, ville inte visa mig rädd och följde med. Oturligt nog råkade jag då tappa min lilla blåa sil i sjön. Martin dök upp i rätta ögonblicket och jag fick tillbaka den, vilken lycka. Därefter blev lekarna mindre äventyrliga. I bland gjorde vi vägar i gruset på Bertils gård till hans träbilar. Fast jag fick mest sopa vägarna noga, för han skulle helst köra bilarna. Lite orättvist tyckte jag, fast bara i skymundan, för jag ville så gärna vara hans lekkompis för roligt hade vi hela tiden.
Anna-Lisa Conrah

Taggad , , , ,

Plats: Bensjö Tid: tidigt 80-tal

Biltrassel i Bensjö. Varje skollov packades bilen i Sundsvall och resan gick mot fritidshuset i västra Jämtland. Eftersom huset delades med mammas syskon var det ofta flera bilar som styrde kosan mot huset samma dag. Det var tur det.
Jag vet inte om det var bilar i allmänhet som var sämre eller om min släkt hade synnerligen dåliga bilar, men ofta blev det något fel under färden längs E 75, som den hette på åttiotalets början när detta begav sig.
Dessa fel och brister i våra farkoster visade sig ofta i trakterna kring Bräcke. Kanske var den sträckan lagom lång för att få gummipackningar att brista, läckande vattentankar att sina eller dåliga däck att slutligen pysa ut sin sista luft?
En färd gällde just en kokande motor. Vi fick stå en evighet – en barnevighet  – på en parkeringsficka i Bensjö och vänta på att motorn skulle svalna och på att morbror skulle komma körande och bistå oss  med vatten. En annan gång var bensinen plötsligt slut. Chauffören och bisittaren var så koncentrerad på motorns temperatur att de glömde att tanka. En tredje gång försvann kusinernas katt på parkeringen i Bensjö, och återficks några månader senare i gott skick.

Taggad , , , , , ,
Annonser
%d bloggare gillar detta: