Kategoriarkiv: 1980-tal

Vad minns du av Tjernobylolyckan?

Den 26 april 1986 är det 30 år sedan Tjernobylolyckan ägde rum. Två dagar senare, den 28 april (på dagen två månader efter Palmemordet) upptäcktes olyckan när svenska Forsmark registrerade förhöjd radioaktivitet. Vi gör just nu en riktad insamling – vad är dina personliga minnen av Tjernobylolyckan? Hur påverkade det dig? Som vanligt kan ditt minne bli publicerat här på bloggen, i eventuella framtida böcker och hos dem vi samarbetar med, som till exempel i Länstidningen.

Skriv in ditt minne och skicka det till oss här>>>

Annonser
Taggad ,

Plats: Torvtaket, Åre Tid: 1960-tal till strax efter år 2000

Torvis. Säger man Torvtaket eller Torvis får både gamla säsongare och gamla bybor något drömskt i blicken. Under några årtionden var Torvis ett mycket osannolikt ställe. På ytan en vanlig pub lite i utkanten av centrala Åre. Inne var det väldigt slitet. Under huset låg ett litet diskotek, med väldig låg takhöjd. I regel slog man sig i dörrkarmen – både på in och utvägen.
Under några årtionden från mitten av sextiotalet till strax efter millennieskiftet var Torvtaket musikernas, ortsbornas och säsongarnas stamställe. Om det här stället finns många historier och skrönor. Det finns nästan ingen äldre Årebo som inte har någon relation med Torvtaket.
Lalla Hansson arbetade några säsonger i baren. Både som bartender och trubadur. Det var någon slags tidig after-ski – långt innan afterski-konceptet hade övertagits av Tott. Han slutade att jobba på Torvtaket och fick en sångarkarriär med start i början av 70-talet. Han glömde inte Åre, och under många säsonger kunde han spela på Torvtaket eller på något hotell i Åredalen. Hände även att han tog med sig en gitarr och spelade spontant i Torvtakets bar, vid besök i Åre
Källaren var ibland en lekstuga för musiker som spelade i Åre. Många gånger hade stället bokat ett band, som spelade i källaren. Under alla dessa år passerade väldigt många idag kända musiker förbi. Enligt traditionen samlades man på Torvtaket efter spelningar på andra ställen som höll öppet även när övriga Åre stängdes. Den oskrivna regeln var att när man gick ut, så var det hemgång. Själv minns jag ett jam med Claes Yngströms Sky High (med Louise Hoffsten ) och gäster ifrån ett amerikanskt bluesband som spelat på Country Club. När jag lämnade runt tre till fyra-tiden på morgonen, så hade jag ståpäls över hela kroppen. Visste inte vad jag hade upplevt men fick en musikalisk kick.
Som ortsbo kände man sig inte alltid välkommen på vissa uteställen i Åre. Men på Torvtaket var man alltid välkommen. Det blev även ett vattenhål för lokala musiker. Vilket kunde kännas befriande ibland. Sista åren var måndagarna på Torvis speciella under säsongen. Då spelade Johan Wallin Bluesband, som bestod av en blandning av lokala musiker, gästspel av musiker på byn (ALLA stora som uppträdde i Åre på den här tiden gästspelade något tillfälle med Johan Wallin Bluesband ). Få turister kände till det. Då drogs säsongarna och byborna till Torvis för att festa och lyssna på blues. Historierna och skrönorna om Torvtaket är många. Lika många som de trofasta besökarna.

Thomas Höglund

Taggad , , , , ,

Plats: Sylarna, Tempeldalen Tid: Sommar i slutet av 1980-talet

Jag framför templet.

Mina föräldrar Barbro och Arne Wall och min syster Erika Wall.

Åska på fjälltur. Mitt kanske häftigaste fjälläventyr utspelade sig i tonåren i Tempeldalen. Jag och min familj fjällvandrade tillsammans och dagen hade varit fin. På Sylarnas fjällstation lyxade vi till det genom att köpa en mjölkchokladkaka att dela. Dessutom tittade vi på grisen som fanns där. Jag minns att jag tyckte det var underligt att en del fjällvandrare tydligen sov över på stationen istället för att tälta. Det fanns inte i min föreställningsvärld att man kunde göra det utan jag trodde att alla tältar.

När vi vandrat vidare mot Tempeldalen drog ett ordentligt åskväder över oss. Då var det tur att vi hade tältet med oss! Det var en fantastisk upplevelse att vara mitt i den mäktiga naturen i det vädret. Jag minns det inte som att jag blev rädd, men imponerande var det. Åskan dundrade och ekade med en väldigt kraft mellan bergväggarna samtidigt som himlen var svart och väldigt nära.
Det behöver alltså inte bara vara bra väder som ger bestående intryck och inspiration för framtida upptäckter. Det här var sannerligen en minnesvärd händelse!
Ellinor Hemå

Taggad , , ,

Plats: Berget, Norderåsen Tid: 80-tal

I Norderåsen spenderade jag min barndoms somrar. Två somrar hade vi hand om varsin killing, jag och min syster. Ena fick heta Allstansera och andra Alltingeta. Och när vi solade låg vi under ett lakan för att inte bli uppätna av mygg.

Emma Palmqvist

Taggad , , ,

Plats: Föreningshuset i Hackås Tid: 17 juli 2015 och 30 år bakåt

Eldhärjat.  Föreningshuset i Hackås, det stod i lågor fredag den 17 juli i år, 2015. Tråkigt för hela Hackås, byggnaden hade funnits där i över hundra år.

Vi var några tanter i byn som hade vår vävstuga där. Vi kallade oss Vävstollarna och träffades varje måndag sedan 30 år för att väva, fika och umgås.

Under åren har det blivit många vävnader, mest mattor men även plädar, dukar, gardiner och löpare. Många glada skratt men också några tårar då trådar trasslat för mycket. Men det mesta redde vi ut. Vi saknar hela huset och våra träffar där.
Berit Svensson

Taggad ,

Plats: Bensjö Tid: tidigt 80-tal

Biltrassel i Bensjö. Varje skollov packades bilen i Sundsvall och resan gick mot fritidshuset i västra Jämtland. Eftersom huset delades med mammas syskon var det ofta flera bilar som styrde kosan mot huset samma dag. Det var tur det.
Jag vet inte om det var bilar i allmänhet som var sämre eller om min släkt hade synnerligen dåliga bilar, men ofta blev det något fel under färden längs E 75, som den hette på åttiotalets början när detta begav sig.
Dessa fel och brister i våra farkoster visade sig ofta i trakterna kring Bräcke. Kanske var den sträckan lagom lång för att få gummipackningar att brista, läckande vattentankar att sina eller dåliga däck att slutligen pysa ut sin sista luft?
En färd gällde just en kokande motor. Vi fick stå en evighet – en barnevighet  – på en parkeringsficka i Bensjö och vänta på att motorn skulle svalna och på att morbror skulle komma körande och bistå oss  med vatten. En annan gång var bensinen plötsligt slut. Chauffören och bisittaren var så koncentrerad på motorns temperatur att de glömde att tanka. En tredje gång försvann kusinernas katt på parkeringen i Bensjö, och återficks några månader senare i gott skick.

Taggad , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: